Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - I. Helg- och vårstämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TRÅNii HORISONT.
Och den gick sönder?
I tusen bitar.
Denna hjärtslitande bekännelse nästan kväfdes i
hennes snyftningar.
Agda satt tyst en stund af häpnad öfver en så
allvarsam tilldragelse.
Ja, då kan jag tänka mig att mormor blef ond,
sade hon slutligen.
Å, du kan inte tro! Och så sa’ jag till slut, att
det var hennes eget fel och att hon pinade ihjäl mig
med att gå öfver mig jämt — ja, jag vet inte hvad
jag sa’, för jag var så utom mig — men då må du
tro! Då begynte hon jämra sig och gråta och säga,
att hennes barnbarn dref henne ur huset, och tala
om sina grafvar, du vet — och det är det värsta jag
vet, när mormor talar om sina grafvar — för då
börjar också mamma gråta och så blir pappa ond
och så är hela huset i uppror.
En stund efter denna scen då mormor stängt in
sig på sitt rum, kom mamsell Mariana, som varit i
prästgården till middagen och nu skulle gå hem, in
på ett besök i förbifarten. Mamsell Mariana var en
mycket eftersökt gäst bland alla »ståndspersoner» i
staden och i omgifningen för sitt friska lynnes och
sin pratsamhets skull. Hon kände alla familjernas
inre historia, var allas förtrogna, fastän hon just icke
var känd för att sitta inne med en god historia. Hon
hade öfverlefvat hela sin släkt, lefde nu alldeles ensam
på en liten pension, som rikligen räckte till lör hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
