Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VI. Bitter förödmjukelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-b tram; horisont.
Slottsbyggnaden på Rosenlund med sin strålande
fönsterrad, som hon ännu vid vagnens sista svängning i
den långa allen sett skymta mellan träden, stod ännu
för hennes inre syn, hon hade under hela hemresan
i vagnen drömt om den stora salongen med det hala
golfvet, där hon suttit som jämlike till alla de andra
— och nu! Vid åsynen af fattighuset drogs hennes
hjärta samman med en känsla af bitter förödmjukelse,
hon såg och såg på det alltjämt med en ängsligt
frågande blick, som om hon undrat om det verkligen
var sant, att detta var hennes hem.
Med en beklämd suck beslöt hon sig slutligen att
öppna porten för att stiga in. Hon vred och vred på
dörrlåset, men det gick icke upp. Hvad ? Hade man
läst innanför? Man visste ju dock, att hon var ute.
Hon bultade på. Ingen kom. Hon gick till fönstiel
till den stora stugan, där alla gummorna sofvo, och
bultade på där. Slutligen kom då den så kallade
förestånderskan och öppnade. Hur hemsk hon såg
ut, denna skrumpna sjuttioåring, iklädd endast en
gammal kjol, som mer liknade en smutsig säck än
något annat. Bertha tänkte på gamla grefvinnan i sin
svarta crèpedräkt, på friherrinnan på Lindesnäs i den
släpande sammetsklädningen — ja, nu märkte hon
nog att hon verkligen var hemma — hemma. Detta
var hennes hem, detta var hennes likar i börd och
samhällsställning. Och så skulle hon kanske själf sluta,
om hälsan icke stod bi och om icke kunskaperna
hjälpte henne, så att hon kunde arbeta sig upp. Å,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
