Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VI. Bitter förödmjukelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BITTER FÖRÖDMJUKELSE.
77
men hon ville, men hon måste upp, långt ifrån detta
vämjeliga!
Hvem i jesse namn kan ha stängt porten ? utbrast
mor Kajsa. Det måtte vara det svinet, hennes far.
Han kom hem dödfull i kväll.
Bertha teg, det gick som en kall rysning igenom
henne.
Det är bäst hon aktar sig. Han var vild i kväll,
fortsatte mor Kajsa. Han kunde slå henne fördärfvad.
Låt honom slå ihjäl mig om han vill. Det vore
kanske det bästa, sade Bertha med en dof röst, för
hvars ljud, hon själf bäfvade tillbaka, en sådan
sammanträngd smärta låg däri. Hon var så underligt kall
inför faran och så lätt och djupt krossad inför
förödmjukelsen.
Tack, mor Kajsa, gå och lägg er och bry er inte
om mig.
Ja, jag stänger dörren, det säger jag ifrån, sade
mor Kajsa. Jag vill inte ha’n in till oss.
Hon gick och läste igen om sig. Bertha närmade
sig dörren midt emot i förstugan, hvilken ledde till
skolsalen, bakom hvilken hennes rum låg. Men till
sin häpnad fann hon äfven denna dörr stängd
innanför. Nu var det visst vardt att bulta på. Fadern
skulle naturligtvis icke röra sig för att öppna. Hvad
skulle hon då göra? Bedja mor Kajsa att få ligga
bland fattighjonen. Nej, hu då! I den lukten — och
fullt med ohyra! Men här i farstun kunde hon heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
