Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VI. Bitter förödmjukelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke bli stående. Här fanns icke ens en bänk att sätta
sig på, och äfven här luktade det illa.
Hon öppnade porten igen och gick ut i vårnatten.
Det var en njutning att åter andas den rena luften.
Men natten var kall, det hade regnat de föregående
dagarna så att marken var fuktig, hon var lätt klädd
— hon vågade ej lägga sig ned i gräset. Hon fick
väl gå hela natten då!
Det föreföll henne i början lätt, hon var i en
sådan själsspänning, så många olika känslor stormade
inom henne — dagens lyckliga intryck blandade med
hemkomstens upprörande.
Hon gick stora vägen fram förbi prästgården, där
alla luckor redan voro tillskrufvade. Bandhunden
morrade åt henne, eljes skulle hon gått in på gården
och satt sig litet på en bänk. Hon var redan trött
och den otäcka hufvudvärken begynte komma. Om
hon skulle gå in på kyrkogården? Här var så vackert
och så fridfullt, under hängaskar och tårpilar, med en
frodig gräsmatta öfver alla grafvarna. Här satte hon
sig på en bänk, lyssnande till nattens röster. Och
här somnade hon.
Hon vaknade med en stark rysning vid
soluppgången och nästan sprang hem, men lyckades ej bli
varm. Efter ett långt bultande kom slutligen fadern
och öppnade. Han hade sofvit af sig det första ruset,
men hans ögon voro ännu dimmiga och gången
vacklande. Bertha sköt honom med vämjelse åt sidan
utan all tala och skyndade in i sitt rum. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
