Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 | TRÅNG HOErSONT.
Det dröjde dock länge, innan det kom till någon
förklaring mellan dem. De undveko hvarandra. Olga
kände sig gripen af en oöfvervinnelig motvilja för
denna mormor, som blifvit hennes fordringsägare,
och som hon tyckte hade köpt henne, ägde en viss
rätt öfver henne och som, genom att tvinga henne
att komma hem, hade skilt henne från den hon
älskade. Ty hon inbillade sig, att hade hon blott fått
stanna i London, så skulle hon kanske återvunnit
honom.
Äfven Edvard undvek hon, men af motsatt
anledning. Hon höll för mycket af honom för att vilja
bedra honom. Men säga honom sanningen var likväl
omöjligt, först och främst, emedan hon icke tålde att
han skulle tänka illa om hennes älskade och om hela
hennes förhållande till honom, och för det andra,
emedan hon kände, att i samma stund hon skulle tala
härom, var det slut med hennes själfbehärskning och
hon skulle bryta ut i en sådan gråt, att hon tyckte
den aldrig skulle kunna stanna mer.
Edvard såg och kände smärtsamt, att hon
undvek honom, men han förstod ej hvarför. Han hade
gärna velat göra henne en mängd frågor, men han
kom sig icke för. De gingo ut ibland och spatserade
ensamma tillsammans, och han hoppades då alltid få
ett tillfälle att tala om hennes personliga förhållanden,
men hon förstod alltid att leda samtalet öfver på
mer allmänna ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
