Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 14 TRÅNG HORISONT.
att hindra sig att utbrista i högljudd gråt, och hon
lyssnade på honom utan att våga yttra ett ord, af
fruktan att då förlora hvarje måtta. Han såg hur
hennes ansikte förändrades och formligen förvreds,
och det skar i honom med en sådan smärta, att
äfven han hade svårt att tala.
Du tror att jag icke älskar dig — att detta inte
kostar mig något! utbrast han slutligen.
Hon ville tala, men det blef blott ett öppnande
och slutande af läpparna, hvilka skälfde och förvredo
sig som i krampaktig gråt, utan att dock någon
snyftning kom fram.
Kom — låt oss gå ut i parken, sade han och
drog henne med sig, själf färdig att brista i gråt
vid åsynen af hennes häftiga smärta.
Knappt voro de ensamma under träden i
augustinattens lätta skymning förrän Agda gaf vika för sin
sinnesrörelse, lutade sig mot en trädstam och brast
ut i hejdlös gråt. Han tog henne om lifvet, han
ville kyssa henne, men hon nästan skrek: gå! gå! —
Edvard förskräcktes öfver den lidelsefullhet, han
upptäckte hos denna lilla, bleka flicka; han hade ej anat
den förut, ehuru han som andra hört talas om de
häftiga scener, hvilka allt som oftast förekommo inom
doktorns familj. Barnen hade efter den försupne
fadern ärft ett rubbadt nervsystem, hvilket ytterligare
Förvärrats genom de slitningar de så ofta varit med
om allt sedan sin barndom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
