Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMKOMSTEN.
"5
Ett telegrambud kom gående genom parken och
närmade sig Edvard. Fröken Olga! Telegram till
fröken Olga. Gif mig det!
Vänta mig här! sade han till Agda. Jag måste
gå till Olga med detta. Det kan vara något viktigt,
som rör hennes resa. I samma ögonblick han hade
telegrammet i sin hand, slog det honom med en af
dessa plötsliga aningar, som somliga människor äro
så utsatta för, att det innehöll något, som skulle göra
resan om intet.
Han fann Olga i samtal med grefve Mård. Den
sistnämnde visade sig lifligt intresserad af henne, men
hon hörde på honom likgiltig och förströdd. Då
hon fick se telegrammet, flammade det till i hennes
ögon, hon kastade en blick omkring sig för att se
om hon kunde finna en ensam vrå att läsa det, men
då det var folk öfverallt, beslöt hon sig att öppna
det där hon stod.
Hon blef likblek och grep sakta tag i broderns
arm. Ljuset var borta för hennes ögon, hon hade
blott en känsla af att hon ville falla, att hon ville
skrika, att hon ville kväfvas. Ett häftigt kval under
bröstet tycktes förebåda en svimning. Hon kände
ingen sorg i detta ögonblick, det var ingenting annat
än fysisk smärta, en ångestfull kamp mot ett häftigt
nervanfall, som hon tyckte skulle döda henne på
fläcken. Och så den förtviflade känslan att hon hade
hundratals ögon riktade på sig, att hon ej fick gifva
vika; den jäktade arbetsträlens känsla, att lian ej får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
