Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Ett underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l8é ETT DNDEKVERK.
Hun reste, ehuru hon bittert kände tyngden af
sin mans tysta ogillande.
Det var under stor själsångest, som hon förberedde
sig till det afgörande mötet med undergöraren. Hon
visste ju, att han med en enda blick på den
besökandes anlete kunde öfvertyga sig om huruvida han hade
framför sig en verkligt troende. I annat fall ljöd strax
den oåterkalleliga, förkrossande dornen: För er kan
jag ingenting göra, er fattas det väsentliga — tron.
När hon blott tänkte sig möjligheten att blifva
afvisad med dessa ord, greps hon af samma pinsamma
ångest som när hon förut i fantasien genomlefvat
operationens fasor.
Redan hade hon stått flera gånger i förstugan
utanför mannens bostad, men vändt om igen, emedan
modet att underkasta sig det afgörande profvet svikit
henne. Men slutligen, efter att ha genomvakat många
nätter under böner och tårar, samlade hon all sin
kraft och trädde in.
Hon blef litet obehagligt berörd först af hans
utseende, som var simpelt, groft och icke intelligent.
Han talade några ord vid henne, fann henne
mycket gripen, mycket bäfvande — det var något i
hennes väsende, som genast öfvertygade honom om
att han här hade framför sig en verkligt troende.
Han bad henne öppna sin klädning och han
insmorde det sjuka stället med olja. Därefter tog han
hennes hand och de föllo båda på knä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
