Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Ett underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT UNDERVERK. I 87
Hon var som i ett rus, mycket nära att svimma.
Mysteriet hade mäktigt tagit hennes fantasi fangen —
hon darrade af både fruktan och salig förväntan inför
det hemlighetsfulla mötet med det eviga och
outran-sakliga, som nu närmade sig.
Han däremot var fullkomligt lugn, ja det låg en
viss trivialitet öfver hans väsende, som hon icke tyckte
passade tillsammans med det högtidliga i hans
förehafvande. Han talade i en låg, litet sjungande ton
och med en stark, dialektisk brytning, som föreföll
henne obehaglig och störande.
Men han blef så småningom innerligare, liksom
mera frigjord, och hon kunde bättre följa honom.
Förunderliga frid, som nu lade sig helande öfver
hennes oroliga, plågade sinne, ljufva, lycksaliga känsla!
Guds nåd sänkte sig öfver henne, hon kände och
förnam Hans personliga närhet, såsom hon aldrig gjort
det förr. Hur ömt och mildt Han blickade ned på
henne, hvilken oändlig kärlek i Hans stämma, då Han
sade till henne: Stackars barn! Du har lidit nog.
Hugsvalaren kommer.
Ja. Hugsvalaren kommer, Han är kommen.
Då hon reste sig från bönen voro alla plågor
försvunna, liksom bortstrukna af en len hand, och hon
kände sig så stark, så frisk, så ung, så lycklig att
hon skulle velat ropa ut högt för hela världen den
nåd, som vederfarits henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
