| 21 |
Vid Lahn ett berg sig reser,
och högst där uppe står
en gammal, gammal kyrka.
Hon är nog tusen år!
Där nedanför sig hukat
små hus i syskonring --
de bedja visst den gamla
förtälja sagoting.
Den kvälln, i ena tornet
en klocka klang så klart;
det gladde lyssnarskaran,
ja det var uppenbart:
| 22 |
ty ljusa, lätta rökar
kring taken lekte där,
och trän och buskar myste
i blomning hvit och skär.
Men småbarn pläga nicka
från sagor sist i blund --
här vardt det snart så stilla
i härlig aftonstund.
När sista kvällsolsglimten
den gamlas tinning kysst,
så hörde ingen af oss
ett enda knäpp och knyst.
Själf gamla färjan låg där
med nosen upp på strand
och sof nog, fast hon ryckte
på kedjan lite grand.
| 23 |
Sen Lahn alltsammans tecknat,
han ljudlöst gled förbi,
drog långsamt ned mot Limburg --
och sällskap gjorde vi.
