Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. ett, som kan överhoppas av den läsare, som inte har tid med det - Tal, inför vilka tanken hissnar - Resonans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
visst Karl Efraim — som under lektionen i astronomi
visade sådan bristande respekt såväl för himlakroppar-
nas irrfärder i rymden som också för lärarens all-
varliga kall, att han måste ha en åthutning. Han
fick den också. Det lät så här:
»Ljuset fortplantar sig med en hastighet av 300,000
kilometer i sekunden, om inte Karl-Efraim följer med,
får han stå upp.>
Karl-Efraim stod upp. Det kan knappast någon
förtänka honom.
Nu kunna de där radiovågorna i etern ha mycket
olika längd. Mi tala ju om clika våglängder. Ju
längre vågorna äro, desto färre bli de i sekunden,
med andra ord desto mindre blir frekvensen, som
man säger. Radiovågorna variera i längd mellan om-
kring. 150 och 25,000 meter. ’Om en våg är exem-
pelvis 200 meter, blir det tydligen på en sekund inte
mindre än I!/, miljon sådana vågor, som utgå.
Hela vägen vågorna gå på en sekund var ju 30,000
mil. Dela vi den vägen i vågbitar på 200 meter, så
få vi ju I 1/3; miljon stycken sådana. Är våglängden
20,000 meter, blir det ju ett betydligt mindre antal,
nämligen bara (!) 15,000 i sekunden.
Det är nog bäst att inför sådana tal göra som Karl-
Biftam – avstå fråniatt följa med:
Resonans.
Vi skulle kanske inte använda ett utrikiskt ord som
rubrik, men eftersom det här hör intimt ihop med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
