Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. två, där vi hux flux lära oss göra vår egen, enkla mottagare - Jordledningen - Kristalldetektorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
il
kring röret, som också först bör skrapas eller filas
blankt, så att metallen kommer i dagen.
Skulle det nu så vara, att det inte finns vattenled-
ning, så gräver man ned i jorden på ett ställe, där
det inte är alltför torrt, en metallbit, en platta eller
något dylikt, vid vilken man fastgjort en lednings-
tråd. Även om det kan tyckas enkelt att åstadkomma
jordledning är det dock av vikt, att denna utföres
med samma omsorg som det övriga.
Ledningen från apparaten till jord bör vara så kort
som möjligt.
Kristalldetektorn.
Som likriktare av den växelström, som radiovågorna
sända in i vår antenn, skola vi använda bara en kri-
stalldetektor. Det är för övrigt inte så bara, det. Den
fyller sin uppgift gott, om man blott handskas var-
ligt-med den, inte tar i den med händerna och el
låter damm eller fukt komma åt den.
Vad skola vi välja för kristail?
Vi kunna ta kisel, blyglans eller radiocit, som är
en speciellt god kristall, särskilt tillverkad för ända-
målet.
Nu finns det i handeln kristaller, som redan äro
fastlödda i en liten metallskål eller hylsa. Annars
kunna vi själva löda fast den i en dylik hylsa, som
rentav kan vara en helt vardaglig fingerborg. Se
SLE CS
ästa uns end ENSRN VRPIERIENIEEEIESERIINES
é (Rh, RN NN I Å
NE EE MR KT ur | id
ANSE 7 Mm
) kl MINA |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
