Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. femton låter oss bevittna ett sällsamt skådespel i rörets inre - Planetsystem i verklig miniatyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(AR ROVE
149
Planetsystem i verklig miniatyr.
Elektronerna trängas ingalunda med varandra
atomen. De ha tvärtom mycket luftigt utrymme.
Även därutinnan likna atomerna planetsystemen.
Vårt solsystems planeter behöva ju inte trängas
med varandra. Jorden, Jupiter, Venus, Saturnus och
vad de nu allt heta, ligga ju på mycket stora avstand
fan varandra. —tlektronerna fora stocpa relativt lika
stort avstånd från varandra. Då kan man få en liten
förestallnimne "om, nur små dessa "elektroner 1 själva
Metket! ato.
Men låt oss få höra några mått. Människan har
ju lyckats mäta elektronerna?
Mäta är kanske något djärvt uttryck. Vi säga be-
räkna.
Genomskärningslinjen i en elektron är ungefär —
vi räkna grovt — så här lång. Tänk er en tred-
jedel av en decimeter: Dela upp den längden i
Ho, billioner delar. — sa Har ser. det ut i stttrom:
T0,000,000,000;000- Då blir varje del ungefar så
stor som diametern i en elektron.
Om atomen förstorades till en atlantångare, så
skulle elektronen vara ungefär som en regndroppe i
förhållande till den.
Om en liten vattendroppe vore lika stor som hela
jordklotet och allting annat därefter, hur stor vore då
atomen?
Jo, ungefär som ett medelstort äpple.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
