Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arkien är helt och hållet växt på feodalistisk grund, och
gaf blott systemet sträng konseqvens. Derföre, då Påfven,
hvars sjelfva namn (Papa, fader) innebar en familjemakt
öfver Christenheten, ändtligen öppet uttalade den
grundsatsen: all verldslig makt är län af kyrkan, lågo dessa
anspråk redan så i alla sinnen förberedda, att för ingen
annan än allmänna tänkesättets makt kejsarne i striden
dukade under. De mest utomordentliga bevis på detta
tänkesätts herravälde äro just samtidiga med epoken för
andliga och verldsliga maktens inre strider — korstågen,
af millioner företagna i kyrkans namn och för dess
intresse. Äfven i denna sin sista fulländade gestalt af
hierarki förnekade ej systemet sin krigiska karakter. Denna
fick blott en ny riktning. För hvarje korståg, som satte
en hel verldsdels krafter i rörelse, var påfven presumtiv
anförare; hvarje deltagare, ända till konungen, kyrkans
soldat. Och hvilka följder lågo ej, efter feodalistiska
begrepp, i detta förhållande? — Yi ha sett, att
feodalförbindelserna egentligen voro militäriska. Kyrkans förebild
och behof fullbordade nu krigsståndets bildning genom en
inom sig sluten orden, med pligter till den andliga
maktens försvar. Det var Riddarskapet — en egentlig
profession eller skrå med grader af lärlingar och mästare
(armigeri et milites) för dem, som uteslutande helgade sig
åt krigslefnaden, hvilken nu i striden mot trons fiender
fått ett heligt föremålI detta riddarskap —
feodalis-mens högsta blomma — uppkom en förtjenst-adel inom adeln,
äfven märklig derföre, att den sednare nu först ifrån
läns- eller tjenst-adel blef slägt-adel i sträng mening, och
således behöfde för förtjensten ett eget tecken. Slägtadel
hade nemligen väl äfven länsadeln varit, så vida länen
blifvit ärftliga, men den var dock till sin natur tjenstadel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
