Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
som med länets möjliga förlust gick förlorad. Med
familjenamns och vapens uppkomst i en tid, då länsmännen
dessutom gjort sig nästan oberoende af sina herrar, blef
adeln först i verket och till namnet börds-adel. Och att
denna förändring först inträffade under korstågen, som,
sammanblandande krigare af alla nationer, gjorde sådana
kännetecken nödvändiga, är bekant ®6. Dermed var adeln
färdig såsom ärftligt stånd — feodalismens egentliga frukt
— äfven i det afseende, att frukten i hvarje växt löser
sig af sin stam, och innehåller fröet till nya bildningar.
Förändringen hade det vigtigaste inflytande på hela
samhällets skick; ty just med denna frukts mognad upphörde
äfven feodalsystemet att vara samhällets enda system;
nemligen på följande sätt. Det faller i ögonen — hvad
vi allt hittills uppskjutit att anmärka — att konungarne
med feodalsystemets utbildning uppgifvit och förlorat det
gamla nationella konungadömet för ett länsherrskap, som
hade sin egentliga grund i en privat förbindelse. De
kunde anse detta såsom ett medel till utvidgande af sin
makt, så länge den gamla folkfriheten stod dem i vägen.
De kunde, då denna försvunnit och feodalförbindelser
utgjorde hela samhället, äfven sedan tjenarne begynte blifva
herrar, dock i det hänseendet vara nöjda med sin plats,
att den i systemet var den högsta, att utom det ingen
fanns, och således ej heller någon anledning till
jemförelse. Men med detsamma som den fordna länsadeln
knäppte ihop och tillslöt sig som slägtadel, samt blef en
egen kast, framställde den sig nödvändigt ej mer som det
hela, utan såsom en del, ett stånd i samhället, och
konungen, om han fortfor i sitt förra förhållande, var ej
mera folk-chef, utan chef för en adel, som dessutom af
honom gjort sig så godt som oafhängig. Ville han ej bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
