Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
samma land och under samma konung, t. ex. i det
Frankiska riket, Franken, Burgundiern, Göten o. s. v. lefde
tillsammans hvar och en efter sin nationella medfödda lag
I ömsesidiga stridigheter följdes den grundsatsen, att den
anklagades Lörd i civila, klagarens åter i kriminella mål
bestämde lagen, hvarefter skulle dömas. Allt detta
utsträcktes äfven till Romarne. Man lemnade dem deras
lag, så mycket mer som Clereciet öfverallt lefde efter
Romersk lag, och denna redan derigenom ibland de
öfriga lagarne fått borgarerätt och i allmänhet ett stort
inflytande. Detta medgifvande af den Romerska lagens
giltighet för de fordna Romerska undersåtarne innehöll ett
högtidligt erkännande af dessa medborgerliga rättigheter i
och för sig sjelf, och särdeles efter Germaniska begrepp.
Ty enligt dessa var lag, såsom en personlig tillhörighet,
ett af de fries utmärkande kännetecken.* Endast trälen
var ej född till någon lag, utan följde öfverallt sin
herres. Romarne, ehuru föröfrigt i flera mål ej likställda
med sina Germaniska besegrare, t. ex. i skattskyldighet,
i ett större beroende af konung och embetsmän, i en (af
de Germaniska lagarne) mindre aktad personlig säkerhet, i
hvilket allt Romaren skilde sig från den herrskande
Germanen, hade dock i detta afseende en erkänd
medborgarerätt. Med detta lagens bibehållande var äfven den gamla
Romerska författningens fortfarande, åtminstone till en viss
grad, nödvändigt förknippad, nemligen i enskilda lägre
förhållanden; ty all högre styrelse skulle nödvändigt med
det herrskande folket förändras. Af förändringar skedde
dock i allmänhet, efter första förstörelsen, blott de
allra-nödvändigaste, så mycket mer, som eröfrarnes egen
enfald och okunnighet gjorde dem benägna, att hos de nya
undersåtarne lemna sakerna deras vanliga gång. Föga be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
