Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Från Republikens tider var denna städernas
författning i Italien republikansk, och den suveräna makten ut*
öfvades såsom i Rom af folket, hvilket i sina
församlingar gjorde lagar och valde embetsmän. Redan i början
af kejsartiden förlorade borgerskapet för det mesta denna
makt; författningen blef aristokratisk och folkförsamlingens
rättigheter öfvergingo på Senaten, hvilken inom sig valde
Magistratspersonerna, som tillika med Rådet förde den
inre styrelsen; hvarföre äfven uttrycket Municipes, som
ursprungligen betecknade alla borgrarne och deras rätt,
hädanefter företrädesvis lämpades på Rådet. På detta
sätt valde magistratspersoner med egen jurisdiktion, var
egentligen det utmärkande hos de Italienska Romerska
städerna. I provinserna var, utom i de städer som hade
jus italicum, förhållandet skiljaktigt, så att man väl
finner ett Råd, en Curia eller Ordo Decurionum, som med
sin hufvudman (principalis) hade den inre styrelsen i
städerna; deremot ej Magistrater med egen jurisdiktion.
Denna utöfvades af de Romerska Ståthållarne eller deras
Legater. Sednare fingo provincialstäderna en ersättning
för de felande magistraterna i de, af hela borgerskapet
valda, s. k. Defensorerna (Defensores civitatis), som från
Justiniani tid egde magistratsrättigheter; så att Borgerskap,
Råd, sjelfvalda Magistrater med en egen, mer och mindre
utsträckt jurisdiktion, i allmänhet äro beståndsdelarne af
den Romerska municipal-författningen. Men just dessa
samma beståndsdelar, i synnerhet den hufvudsakliga, en
Curia med egen jurisdiktion, återfinnes i städerna, ja på
sina ställen (såsom t. ex. i södra Frankrike) efter
eröfringen med större friheter än förut, så väl i Gallien under
Frankcrs och Yestgöters, som i Italien under
Longobar-dernas välde, och kunna, om ock ofta blott i dunkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
