Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
spår, af historiens blick följas genom alla århundraden,
ända tills särskilda orsaker vid en viss tidpunkt i Italien
gåfvo städerna nytt lif™. Innan vi gå till denna tidpunkts
betraktande, vilje vi blott tillägga ett par anmärkningar.
Germanerna, ehuru för alla städernas inrättningar från
början främmande, och länge förblifvande det, lemnade
dem, såsom nyss blifvit påstådt, efter eröfringen i
allmänhet oförstörda. Dessa inrättningar skulle likväl på något
sätt passas in i den nya styrelse, hvarunder de nu hörde.
Hur skedde detta ? Hvad rum kunde dem i en Germanisk
författning lemnas? Svaret är lätt. Den Germaniska
na-tional-författningens princip var frihet under sjelfvald
öfverhet. Men just densamma var äfven principen i
muni-cipal-författningen. På denna gemensamma grund kunde
begge med hvarandra bestå, både landtlig frihet och
stadsfrihet, och ha med hvarandra länge bestått. Likheten i
principen förde med sig likhet i former (om äfven också
för land och stad olika lagar gällde), och detta är i
synnerhet märkbart i judicielt afseende. Enligt Germanisk
rätt skedde ingen dom utan med nämnd, hvilken nämnd
ursprungligen i domstolen föreställde folket eller de fria
männernas församling. Ty att kunna vara domare eller
god man i tvisters slitande, var en hvarje fri man
tillhörande rätt. Liksom lagen var folkets egen, fälldes äfven
domen vid tinget med folkets biträde. Med mera
invecklade samhällsförhållanden och ökade rättegångar, blef den
fria mannens närvaro vid tinget ifrån en heder en börda,
från hvilken man sökte undandraga sig. Ifrån och med
Carl den Stores tider blefvo derföre ett visst antal fria
män af domare och folk gemensamt valda till bisittare i
rätten. De kallas Scabini (SchöfFen, Echevins) och
svarade fullkomligt mot vår nämnd. Men ungefär samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
