Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
eger af städer och borgaremakt är jemförelsevis obetydligt
— förmälte sig den gamla folkfriheten med
konungamakten. Vi se således här, med sjelfständigheten, det gamla,
fordom hos alla Germaner nationella, konungadömet öfver
ett fritt folk återstäldt. Ingen monarkisk stat i Europa
upptog i sig så mycken demokrati som den Svenska.
Både Gustaf Wasa, som grundade, och Carl IX, som
försäkrade sakernas nya ordning, voro äfven’ derföre båda
två lika mycket folkledare som konungar; och denna
karakter har hos Svenska konungar tid efter annan
beständigt åter framträdt. Följden af allt detta, och då tillika
i Sverige en mäktig adel " under Medeltiden bildat sig,
var först att Svenska konungadömet blef afgjordt krigiskt,
och derjemte att samhällsförfattningens båda motsatser, i
sina ytterligheter och utan det temperament, som ett
väl-grundadt, betydande och följaktligen för freden
intresseradt borgarstånd skulle kunnat gifva, hos oss varit i
ständigt inre krig och verkat flera konstitutions-hvälfningar,
än någon annan monarkis historia under samma tid kan
uppvisa.
Så röjer sig under Medeltiden en allmän strid mellan
samhällets elementer, hvilka hvar för sig sträfvade att
göra sig sjelfständigt gällande. Resultaterna af denna
gasning voro, i deras sednare bundna förhållande, stånden,
— stater i staten — men af hvilka hvart och ett
föreställer en statsmakt, som en gång sökt att beherrska hela
samhället. Funnes ej en historia, eller vore den
förlorad, så skulle redan betraktelsen af dessa
samhällsbildningars lägen och förhållande till hvarannan, sådana de för
forskarens öga ännu framställa sig, till en del kunna
återställa den; liksom geologen i bergens bildningar, stumma
vittnen af forntida revolutioner, läser jordens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
