Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
hof-adel, hos hvilken den ridderliga andan tog en ny
riktning. Krigskonstens förändrade skick gynnade ej mera
uteslutande den individuella kraftens utbildning. Man
måste finna sig i det hela, och sluta sig dertill. Detsamma
var fallet i anseende till staten i allmänhet, som fått mera
enhet, hvarigenom den enskildes betydelse och sjelfsvåld
alltmera försvann. Nu var likväl adeln, såsom vi sett,
till sin uppkomst och natur ett stånd, framför de andra
utmärkt genom politisk personlighet, det vill säga,
fordrade, att i staten personligen aktas och vara gällande.
En sådan fordran hvilar nödvändigt på den grundsatsen,
att staten sjelf ej blott är ett allmänt, abstrakt väsende,
utan är personlighet. Och hvarigenom är han detta, om
ej genom konungens person? Konungen är det personliga
samhället; och kunga-orden: Jag är staten, som stundom
blifvit hörda till allmän förargelse "9, kunna innefatta både
en ganska loflig och en högst förkastlig mening, allt efter
som de tagas. Det förra, — om dermed förstås, att
konungen omfattar alla statens intressen såsom sina
personliga; det sednare, — om förhållandet är det motsatta, om
konungen ej erkänner något annat statens intresse än sitt
enskilda. Den förra meningen är, isynnerhet i en ärftlig
monarki, den naturliga; — så naturlig, att den af
enskilda afsigter styrda politik, som vi i början hos
konungarne tadlat, deri hade sin förnämsta ursäkt, att
nationerna, uttröttade af Medeltidens stora samhällsstrider, ännu
ej voro någonting, att inga stora, allmänna, nationella
intressen visade sig verksamma, och att således furstarnes
enskilda hade fritt spelrum och saknade en ädlare
riktning. Denna brist afhjelptes genom reformationen och de
stora krafter, som den hos folken för och emot satte i
rörelse. Det var omöjligt att ej erkänna, det härigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
