Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
i allmänna tänkesättet en makt hade bildat sig, som
nödgade furstarne att handla i en större mening, efter hvad
den allmänna rösten utmärkte såsom det helas välfärd,
och således att utvidga, upphöja och förädla sina
personliga ändamål till öfverensstämmelse med statens egna.
Denna förädlade personlighet hos konungarne bestämde
adelns nya anda, eller var åtminstone den idé, hvaraf
denna anda lifvades. Ty konungen var sjelf på detta sätt
en idé, en ideell personlighet, den personifierade staten;
eller borde åtminstone i egna och andras ögon vara det,
om också ej verkligheten svarade mot denna nödvändiga
fordran. Och då, om man en gång funnit rätt på
härf-tråden i det borgerliga samhällets labyrint, äfven de
minsta saker få betydelse af det hela och på ett
naturligt sätt gripa in i den stora öfversigten, så var det utan
tvifvel denna fordran af en ideell, högre, förädlad
personlighet hos konungarne, (hvilken fordran tillika med en
utvidgad konungamakt redan nödvändigt skulle uppstå) som
i nyare historiens början gaf dem den nya titeln
Majestät-, — ett ord, som utmärker en egen blandning af makt,
rätt och nåd, och som man kanske lämpligast öfversätter
med den personliga rättvisan. Denna skall nemligen
monarken i staten föreställa, det vill säga, ej blott den
abstrakta lagen och dess utöfning, såsom af en embetsmän,
utan den lefvande rättvisa, som är lagens anda, och som
kan lämpa, böja, mildra hårdheten af dess bokstaf i de
många fall, då högsta rätt vore högsta orätt. Derföre
är rättigheten att göra nåd en så väsendtlig majestätsrätt,
att utan den majestätet sjelft upphör; hvarföre äfven det
var ganska konseqvent af den Lagstiftande församlingen
i Frankrike att neka konungen titeln af majestät, sedan
den Constituerande församlingen förut beröfvat honom rät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
