Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
är just det resultat, hvartill hvar och en ur blotta begrepp
förfärdigad gudalära nödvändigt, om den är konseqvent,
kommer; ty kärleken, förbarmandet kan blott tänkas hos
den personliga, lefvande Guden. Väl är det oss ej
obekant, att den nämnda hårda Calvins lärosats aldrig blef
bland de reformerta fullkomligen allmän, emedan de
öfverhufvud aldrig kunde, såsom Lutheranerna, förena sig om
ett visst system, utan tidigt söndrade sig i flera partier,
men att samma anda, som i denna sats uttalar sig hos
dem, var i början den herrskande, det visar det slags
dystra fanatism för det abstrakta, som röjde sig i hat
och förstörelse-ifver mot allt hvad i gudstjensten talade
till känslan, all bild, all prydnad: ett hat, som gick så
långt, att det äfven förviste musiken, såsom en verldslig
styggelse, ur de nakna kyrkorna, och i allmänhet yttrade
sig fiendtligt mot all lifvets oskyldiga glädje; då deremot
Luther, sedan han räddat det hufvudsakliga, det vill säga,
åter aftäckt den eviga sanningens springbrunn, som
uppväller ur det lefvande Guds ord, enligt sin gladare och
menskligare karakter, i kyrkans yttre inrättning och
sinnligt verkande medel ej mer skiljde sig från det gamla,
än nödigt var.
Häri öfverensstämde på ett märkvärdigt sätt, ibland
de reformerta sjelfva, den Engelska biskopliga kyrkan
med de äldre Lutheranerna. Orsaken till denna afvikelse
är väl förnämligast att söka i det sätt, hvarpå
reformationen begynte i England, nemligen med konungens
förklaring, att han vore kyrkans öfverhufvud; hvaraf följde,
att nästan hela den gamla kyrkoinrättningen och de
andliga värdigheterna, oaktadt det sedermera förändrade
lärobegreppet, blef ett monarkiskt arf, som från
konungamakten ansågs oskiljaktigt. Deraf den politiska karakter, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
