Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•131
vara inne att bägge de statens krafter, som genom dessa
partier föreställas, skulle kunna sätta sig i det rättmätiga
förhållande till hvarandra, i den jemnvigt, som utgör den
sanna friheten, sedan olyckans läror å båda sidor
bortslipat den öfverdrift, som förstörer. Att detta ej skedde,
dertill får man hvarken söka orsaken i den försummelse,
hvarigenom man i första glädjen underlät att bestämma
författningen, — den hade kunnat godtgöras — eller i
Carl II:s föraktliga, Jakob II:s inskränkta karakter, som
förmådde den ene att hemligen undergräfva, den andre
att öppet angripa nationens frihet. Mot det ena som det
andra kunde man lära att försvara sig. — Allt detta
medverkade; men förnämsta orsaken till den följande
katastrofen, som beröfvade Stuartska ätten thronen, var
ostridigt denna slägts hemliga, snart öppet uttalade
tillgifvenhet för katholicismen, hvilken gjorde en upprigtig
försoning omöjlig, och emellan detta konungahus och
folket skulle uppresa en oöfverstiglig skiljemur. Redan
Jakob I hade en från sin monarkiska theori härledd böjelse
för den gamla kyrkan, hvilken han ansåg för
konungamakten mera gynnande, och han leddes af denna böjelse
till den förvändaste politik, att nemligen sluta sig till
Spanien, den mest katholska makt i Europa, genom hvars
bekämpande England under Elisabeth först grundlagt sin
makt och sin ära, och intagit sin vigtiga plats i det
Europeiska statssystemet. Reformationen hade bestämt denna
plats, hade blifvit Englands politiska lifsprincip; och ingen
monark försyndar sig ostraffadt emot denna, försöker
ostraffadt att kasta ett folk ur den bana, som dess anda
och läge för detsamma bestämt. Det gifves en stor
naturlig, det vill säga, på sakernas väsende grundad
politik; och denna är dess första grundsats. Jakob var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
