Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia - Bevis och anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEVIS OCH ANMÄRKNINGAR.
1 Frågar man hvad jag i revolutionen afskyr, sä svarar jag utan
betänkande: hvad jag afskyr mer än alla dess ytterligheter, hvad jag
afskyr mer än terroristernas raseri, — ty flere hoppades dock ärligt
på växten af det frihetsträd, som de i ryslig villa ansågo nödigt att
med blodströmmar vattna — är det hyckleri med allt hvad
menskligheten har heligt, som revolutionen i sin sista period, i sin
utveckling och mognad, framställde och nyttjade såsom medel för afsigter,
i hvilka väl endast den blindaste lättro kan ana, Gud vet hvilka
herrliga planer för verldens frihet och lycka; — den egna, djupa,
innerliga otron på alla dessa idéer om mensklig frihet och rätt, med
hvilka man ej upphörde att vilja dåra verlden, emedan det en gång
hör till menskliga svagheten att ge dem en helgad, vördnadsvärd
bemärkelse; — med ett ord, denna fulländade moraliska och
politiska atheism, som sorgfälligt drog till sig och klädde sig i allt det
lockande och aktningsvärda, som tidehvarfvet egde Öfrigt, tills äfven
denna klädnad var förnött eller ansågs öfverflödig. Man borde akta
sig för alla återfall i den revolutionära politiken, äfven derföre att
den nu är så utsliten, att också den mindre klarsynte kan räkna
upp dess hemligheter på fingrarne. Har vår tid något företräde, så
är det genom den strängaste erfarenhet af den satsen, att ej blott
ärligt varar längst, utan äfven att ingenting annat varar.
Statskonsten borde veta att vara ärlig af nödvändighet; ty det är svårare
än någonsin att bedraga folken.
1 Ville du införa denna regeringsform i ditt hus —? säges Lykurgus
ha frågat en demokratiens förfäktare.
* Emellan de båda sednare kunna de frigifna sägas utgjort en särskild
klass, som dock föga höjde sig öfver trälarne. »Non multum supra
servos». Tacitus de mor. German. C. 25. De ofrias tillstånd var
olika. Utom dem, som genom skuld förlorat sin frihet (hos oss
gäf-trälar) och krigsfångar, synas de till största delen ha varit torpare,
åboer, som mot en viss afgift brukade annans jord. Jfr. Tacit. 1. c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
