Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia - Bevis och anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•459
38 Detta krigskamratskap, som emellan länsherre och vasall,
subordina-tionen oaktadt, införde ett förhållande af likhet, var den enda
ingång den republikanska principen (sä djupt rotad i den gamla
Germaniska frihetskänslan) hade sparat sig i feodalsystemet.
Yitherlags-rätten, den äldsta skrifna nordiska hof-lag, andas helt och hållet
denna likhet, hvarpå ett märkligt exempel förekommer i Sveno
Agg ön is Historia Legum Castrensium Regis Canuti Magni apud
Langebek 1. c. III, p. 150. K. Knut den store bröt först sjelf
denna lag, i det han i vredes mode (i dryckenskap säger Saxo)
nedhögg en af sina hofmän. Hela hans krigiska hof grep då till vapen
och öfverlade med strängaste allvar om konungen skulle straffas till
lifvet; ändtligen beslöts, att konungen, nedfallande på ett midt i
församlingen (huskarlastämman) lagt hyende, skulle afvakta domen,
hvilken han underkastade sig. Då uppreste de honom och gåfvo
honom förlåtelse, med vilkor, att tillgift för ett dylikt brott aldrig
mer skulle ega rum, utan den skyldige antingen straffas till lifvet
eller med nidingsord utstötas. K. Knut betalte sjelfvilligt stora
böter i försoning. — Ur sådana grundsatser blir vasallernas krigiska
trotsighet, oaktadt personlig afhängighet, förklarlig.
" Att det, som göres utöfver och utom den lagliga förbindelsen, säges
ske ex nobili officio, visar ock den nära förbindelse, hvari allt
språkbruk sätter ära och adel.
,0 Hvarföre hos oss han, i afseende på personliga förolämpningar, står
ej blott under allmänna lagen, utan under duellsplakatet.
" Innan man anför lifegenskapen (hvilken hårdaste slags afhängighet
dock aldrig var allmän, då ofriheten hade många grader) såsom
bevis häremot, bör man betänka, huru litet det föll denna tidens
menniskor, mer styrda af sed än lag, in att vilja byta herre eller
hem. Ty all sed är hemsed. Lifegenskapen är blott den lägsta
graden af samma personliga afhängighet, hvari ock adelsmannen stod
till sin konung, och den lifegne hörde under adelsmannens husrätt,
såsom denne under konungens husrätt (hofrätt); — endast faller det
obegränsade i alla sådana förbindelser här skarpare i ögonen,
emedan den ej mildrades af det slags likhet, som krigskamratskap
medför. Vi göra orätt att vid denna lifegenskap tänka oss allt det
förtryck, som möjligen kan utöfvas. Det kommer deraf, att vi äro
oändligen längre komna i erfarenheten att förtryckas och förtrycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
