Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Andra föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
bland folken är fallet. Så fanns det i det gamla
Frankrike en Vallonsk, en Picardisk, en Norrmannisk, en
Bur-gundisk, en Proven?alisk, en Gascognisk, slutligen en
Pariser-dialekt. Och äfven då bokspråket begynte, var
det länge en skilnad emellan det norra och södra
Frankrike. Sent användes vulgar-språket till skriftspråk. Äfven
sedan Latinet upphört att vara de bildade klassernas talspråk,
förgingo århundraden innan någon vågade komma fram
med vulgarspråket i skrift. Dess råhet vek så långsamt,
att Fransyskan först sedan 1130, Castilianskan först sedan
1250, Italienskan först sedan 1260 begynte blifva
skrift-och bokspråk. Detta enda faktum talar mer om
tillståndet af allt hvad man kan kalla lärdom, undervisning
och allmän bildning, än volumer af lärda undersökningar.
Vi ha kastat en blick på de Romerska
blandnings-språ-kens uppkomst. Det var en i blandningen sluteligen vunnen
seger af det Romerska öfver det Germaniska språk-elementet.
Det är tid att vi vända vår uppmärksamhet till detta
sednare språk-element i de länder, der det bibehöll sig
oblandadt, eller åtminstone fortfor att vara herrskande,
såsom isynnerhet i Tyskland och Skandinavien.
Närmast var Tyskland utsatt för det Romerska
inflytandet. Det är blott med Romerska ögon, som det kan
se sin egen forntid, sitt tillstånd före den tid, då de
Germaniska krigarfolken stormade Rom och Europa.
Huf-vudurkunden för denna kännedom blir alltid Taciti
Ger-mania (skrifven år 98 e. C.). Man finner der, uppfattad af
ett Romerskt öga, det gamla Tysklands bild, i en
egendomlighet af seder, bruk och författning, som lifligt
frapperat den Romerske betraktaren, hvilken framställt denna
råa, kraftiga natur i märkbar kontrast mot Roms redan
så högt stigna civiliserade förderf. Att han uppfattat allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
