Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Elfte föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 8
stod i den verldsliga maktens först förklarade
sjelfständighet i Frankrike, hvilken förklaring Philip den sköne
afgaf, stödd på tredje ståndet, hvars deputerade han först
(år 1302) kallade till Fransyska ständernas församling, —
efter denna seger utverkade han äfven sjelfva påfvesätets
flyttning till Avignon år 1309. Der förblef det i
beroende af Fransyska konungarne till 1378, då det
återflyttades till Rom. Följden blef det stora schisma,
hvarunder man hade påfvar både i Avignon och Rom, två och
slutligen tre på en gång, som bannlyste hvarandra. Det
varade till kyrkomötet i Costnitz, som sammanträdde år
1414, afsatte tre påfvar och upphäfde det stora schisma
med att tillsätta en ny, förklarade både i sjelfva verket
och i uttrycklig lära, att kyrkomöten voro öfver påfven,
gaf dermed hopp om kyrkans reformation, men brände
Huss, som i sjelfva verket begynt den.
Hans föregångare var Wiclef, theologie professor i
Oxford omkring 1370, sedan han förut derstädes tagit en
liflig del i striden mot Tiggaremunkarnes herrskap äfven
vid detta universitet. Han trädde på det sekulära
presterskapets sida emot dessa, och på den verldsliga
maktens emot påfvarnes anspråk, som nu isynnerhet i
finan-cielt afseende blefvo på en gång så mycket ifrigare och
tillika fruktlösare, som de ofta gjordes på samma gång
af sins emellan stridande påfvar. Sjelf från början
tillgifven den skolastiska theologien, förkastade Wiclef den
efter en nogare bekantskap med bibeln, och begynte
förklara den Heliga Skrift. Han skyddades af den mäktige
konung Edvard III i England, som nyttjade honom i
beskickningar och underhandlingar uti kyrkans
angelägenheter. Detta beskydd hade han att tacka för, att han ej
erfor kättares denna tiden vanliga öde. Efter sin beskyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
