Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Trettonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•291
heter, någonting som torde hafva svarat emot hvad vi
kalla theologiæ kandidat. Från denna tid föreläste han
theologi, men fortfor att lefva i sitt kloster. Man
uppmanade honom äfven att predika, och märkligt är, att en
af de mäktigaste talare, som funnits, länge hindrades
derifrån af en oöfvervinnelig rädsla. Så är det med de stora
gåfvbrna. De kunna sällan berömma sig af den lätthet,
som snarare faller på medelmåttans lott. De ligga dertill
allt för djupt, och ingen utaf dem är utan sina
födslosmärtor.
Emellertid vann han allt mer förtroende af sin
förman, som 1510 sände honom i ordens angelägenheter till
Rom. Denna resa måste för honom haft vigtiga följder.
Han såg nu i närheten Julii II:s yppigt präktiga hof.
Han såg en djup sedeslöshet under den mest glänsande
yta, en gudstjenst med yttre, men utan allt inre allvar,
en religion, som helt och hållet blifvit politik, och lifvets
njutning lösen för dagen. Denna erfarenhet återkastade
honom på sig sjelf. Återkommen, helgade han sig åt sina
studier med fördubblad ifver och blef 1512 theologiæ,
eller som han sjelf kallade det, den Heliga Skrifts
doctor: en värdighet, hvars ed, att troget forska i den
Heliga Skrift, han tog i den strängaste betydelse och ofta i
sednare tider åberopade.
Hvad som isynnerhet intryckte sig i hans sinne var
huru föga, ja allsintet all mensklig förtjenst betyder inför
Gud. Han omfattade derföre med bela sin själ
försoningen i Christo såsom en gudomlig nåd, en gåfva af
oändligt förbarmande, hvars förtröstansfulla tillit med ett
hjerta, fritt från alla sjelfviska afsigter, hos honom
befästade sig såsom grunden till alla christliga dygder. Det är
Luthers tro, som af sig föder goda gerningar, men ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
