Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Trettonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•297
VI, som upplästes för Tyska ständerna på riksdagen i
Nürnberg 4522, hörde den christliga verlden till sin
förvåning följande språk af en påfve: »Vi vete, att på
denna heliga stol många vederstyggliga missbruk och
öfverträdelser varit gängse, så att intet under är, att
sjukdomen från hufvudet farit i lemmarna, från påfven i
prelater och prester. Vi prelater och andelige ha länge
gått hvar och en sin väg. Det har på länge ingen varit
som gjort godt, ja icke till en. Derföre är så mycket
nödvändigare, att vi ödmjuke våra hjertan och att hvar
och en besinnar huru djupt han är fallen, på det vi ej
af Gud med vredens ris skole blifva dömde. Vi vilje
ock derföre använda all vår flit, att detta Romerska hof,
hvarifrån allt det onda kanske kommet är, först varder
reformeradt, så att helsan och reformationen måtte utgå
från samma ort, hvarifrån förderfvet mest till de lägre
flutit. Till denna reformation anse vi oss förpligtade, och
begäre ingenting högre än att hela verlden måtte den
antaga.» — Det var sedan Luther redan uppträdt. I samma
skrifvelse yttrar sig likväl påfven om Luther med
mycken bitterhet och förliknar honom med Mahomet. I sjelfva
saken, eller om behofvet af en reformation, kunde
svårligen någon af reformatorerna yttra sig klarare. I
anledning af denna påfliga öppenhjertighet anmärker ock
kardinalen Pallavicini i sin historia om kyrkomötet i
Tri-dent, att »det är bättre att en påfve är måttligt from,
men klok, än att han skulle vara föga klok, men from.»
Den redlige, måttligt kloke Adrian VI dog år 4523,
efter ett blott två-årigt pontifikat, endast utmärkt genom
det motstånd, hvarmed kardinal-collegium mötte hans
afsigter. Han var en Nederländare och den siste
icke-Ita-lienare, som sutit på påfliga stolen. Hans förhållande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
