Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Trettonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•296
ket förledde honom. Öfverser man hela mannen och hans
bana, så är deri en förundransvärd konseqvens af ett
eget, storartadt slag. Han drifves — ofta, som det
synes, emot sin vetskap och vilja — ovilkorligt och i följd
af sin natur tillbaka allt mer på sig sjelf, och framstår
slutligen såsom sig sjelf, den store troshjelten, som allt
klarare omfattar religionens inre väsende och dervid
förblifver, utan att låta några yttre bevekelsegrunder sig
derifrån rubba. Det är en stor, men ej på en gång sig
utvecklande, innerlig öfvertygelses seger. Så begynner
han att disputera om aflatet. De häftiga stridigheter,
hvari dessa invecklade honom, ådrogo honom tidigt
uppmärksamhet äfven från den högt bildade, men föga
christ-lige Leo X. Så drefs han, säger jag, genom sina
strider emot aflatet till undersökningar om den makt, från
hvilken detta privilegium utgick, nemligen påfvemakten
och den lärogrund, hvarpå den hvilade. Han förnekade
den ej, han ville rena den, han ville sätta påfven i
spetsen för reformationen och trodde honom derom i sin
tro-hjertade ärlighet. Det var ej utan anledning.
Nödvändigheten af en reformation i kyrkan, till hufvud och
lemmar, hade redan allt sedan den stora schismen varit inom
kyrkan sjelf erkänd. Det samma kyrkomöte i Costnitz,
som brände Huss, erkände denna nödvändighet. Samma
språk fördes ännu eftertryckligare på kyrkomötet i Basel.
Vid påfvevalet år 1503 besvuro kardinalerna vissa punkter,
ibland hvilka äfven den var, att den som blefve upphöjd
på påfvestolen skulle inom tvänne år sammankalla ett
con-cilium för att reformera kyrkan. Den krigiske Julius II,
som sedan utvaldes, hade sjelf aflagt denna ed. En gång
påfve, tänkte han på ingenting mindre än att hålla den.
I en skrifvelse från Leo X:s efterträdare, påfven Adrian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
