Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Femtonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•319
efter, emedan denna schism nödvändigt skulle skada
reformationens stora sak. Luther svarade blott derpå: »J
hafven en annan anda än vi»; och dervid förblef det.
Han antydde med dessa ord, att skilnaden var djupare
än den vid första påseendet visade sig, och bägge
kyrkornas historia har visat, att han hade rätt.
Det är här i sjelfva verket mindre fråga om den
nämnda lärosatsen, ehuru den är betecknande för den
olika riktningen. Luther, som bortrensade så mycket i
lära och kyrkoförfattning, höll så mycket strängare på
hvad han, stödd på Skriftens ord, lemnade qvar. Han
ville i fråga om altarets sakrament, det enda som han
jemte dopet af den gamla kyrkans sju sakramenter
lemnade qvar, ej vika en hårsmån ifrån instiktelse-orden
genom något slags förklaring. Hufvudsaken är, att han
erkände ett mysterium i religionen, som förnuftet icke
förmår fullt genomtränga. Gränsen drog han på sin tid vid
skriftens ordaförstånd. Han var ännu utan erfarenhet
deraf, huru olika detta ordaförstånd skulle kunna
förklaras. Vi i våra dagar, som hunnit sätta allt i fråga, ha
deremot denna erfarenhet i fullt mått. Men den
ursprungliga frågan, huruvida religionen kan göras fullt
genomskinlig för förnuftet och med detsamma af det beroende,
återstår alltid, och bäst filosoferna tro sig ha afgjort
saken, bryter den religiösa känslan hos menniskorna fram,
skapar nya mysterier eller erkänner ånyo de gamla, och
är sjelf det eviga mysterium. Utan tvifvel finnes ett
framskridande äfven på denna vigtigaste menskliga bana.
Allt hvad man derom kan säga är, att alla theoretiska
framsteg der äro så betingade af de praktiska, att de
förra utan de sednare blott leda till nya förvillelser. En
verklig rening af själ och sinne fordras dertill att kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
