Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Femtonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•323
skicklighet för egentligen politisk verksamhet, än Luther,
liknade han honom i oegennytta. Han dog i Genève 1564.
Vid en och annan gestalt vilje vi ännu ett ögonblick
dröja, för att förbinda reformationen med den klassiska
litteraturens återupplifvande. Den Holländske lärde
Erasmus från Rotterdam förvärfvade sig stora förtjenster
om bägge.
Erasmus var född i Rotterdam 1467, och gjorde
sina studier först i Deventer, sedan i Paris. Han blef
den lärdaste man på sin tid, och har för det mellersta
och norra Europa verkat för den klassiska litteraturens
återställande hvad dess första stora restauratörer verkat i
Italien. Han har hela sin lefnad fört ett oafhängigt
litterärt lif, och tillbragte såsom Petrarca en stor del af
sin tid på resor. Han var en lika fin och bildad
verldsman som stor lärd; förstod att umgås med de stora
och förvärfvade sig deras ynnest. Hos den lärde, men
tyranniskt nyckfulle konung Henrik VIII i England stod
han isynnerhet väl. Sin tids vidskepelse" och dårskaper
angrep han med satirens vapen; men Luther, hvars
företag han i början gillade, syntes honom gå för hårdt
tillväga. Han fruktade deraf skada för vetenskaperna och
ett elakt intryck hos deras beskyddare. Han rådde
derföre oupphörligt till moderation, och angrep slutligen
Luther i en punkt, der hans lära visserligen hade sin svaga
sida. Luther var ifrån början en afgjord anhängare af
det Augustinska lärobegreppet, som genomgår hela
kyrkan: om menniskans naturliga, fullkomliga oförmögenhet
att omvända sig till Gud utan en öfvernaturlig och
gudomlig nådeverkning. Augustinus hade ej blott drifvit
denna lära, utan fullföljt den i sina yttersta och hårdaste
resultater, — i läran om det ovilkorliga nådevalet, i följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
