Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Sjuttonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•332
den på flerfaldigt sätt föranledd. Dermed stå vi vid
början af en bana, som allt mera utbreder sig, ja förlorar
sig i det oändliga. I sig sjelf kunde den likväl vara blott
en allt mera vidgad cirkel, ty i hufvudsaken är det ett
förnuft, som ej kommer utom sig sjelft, och inom sig
sjelft söker svar på alla sina frågor. Det står derigenom
i motsats till religionen, som lärer, att förnuftet ej kan
finna svar på alla sina frågor inom sig sjelft, utan hos
ett annat högre förnuft, som till det menskliga förnuftet
nedlåtit sig.
Om den moderna filosofien, åtminstone i vissa sina
utmärktaste riktningar, så vida är egoistisk, att den ur
sitt Jag vill förklara allt; så träder oss deremot redan
vid den nyare historiens början en annan vetenskaplig
makt till mötes, i sig sjelf egnad att nedslå all egoism,
ja förvandla menniskan till en i det stora hela
försvinnande punkt. Det är den moderna naturvetenskapen,
som uppträdde med denna lexa. Engelsmannen kallar
den ännu filosofi, och den är det, ehuru af ett eget slag.
Man ser, att den moderna vetenskapen i allmänhet liar
två, som det synes, alldeles motsatta banor: den ena
filosofiens, i hvilken menniskan vill förklara naturen och
allt ur sig; den andra naturvetenskapens, i hvilken
menniskan försvinner i naturens gränslösa hela. Att
förena dem har hittills ej lyckats, och kanhända är den
resignation, som den ena lärer, bästa botemedlet emot den
stolthet, som den andra allt för mycket hyllar.
Religionen lärer oss, att den varelse, åt hvilken Gud
meddelat företrädet af sin kännedom, kan ej vara ett
försvinnande intet i hans verld. Det förnuft, som mäter
verldarnes banor och intränger i naturens verkstad, måste
vara öfver den synliga verlden, och i Guds skapelse det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
