Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne öfver riksföreståndaren Sten Sture den Äldre. Skrift, som vunnit stora priset i Svenska Akademien 1803 - Förra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\\
en man, som reser till aflägsna stränder, med ömhet
samlar omkring sig i afskedets stund hvad honom var
kärast, så kallar han nu ömt och manande till sig minnen:
här af en lättad börda, en aftorkad tår; der af
rättvisa och ståndaktighet; här af rena, oskrymtade uppsåt —
ett ögonblicks lugn — än en suck ur det arbetande
bröstet — lifvets flämtande låga släckes — han är ej mer.
Sten Sture hade sett denna förgängelsens seger; han
hade sett thronen förvandlad i en dödssäng, och den sig
öppnande grafven, och de glänsande irrblossen släckas,
och dygden, bestrålad af evighetens morgonrodnad,
förblifva: — af döden hade han lärt att skatta lifvet.
Skulle ej från detta ögonblicks mäktiga intryck på
den eldige ynglingen till en stor del härleda sig den värma
för religionen, som han visat och som lär oss att älska
hans hjerta, och denna visa måtta i karakteren, som så
fördelaktigt utmärker honom i ett tidehvarf, då nästan allt
är ytterlighet eller intet?
Han hade gått, Carl Knutsson, och hans bortgång
var en jagad skys, som i aftonens dunkla, blodfärgade sken
sjunker bakom horisonten, förebåd till nya stormar. Sten
Sture skulle bli Sveriges stöd under dessa, genom den
aflidne konungens vilja utnämnd till en värdighet, som
medförde konungamakt och konungamaktens faror; nästan
allt utom dess namn. Den som bar detta namn var
fallen, och med honom ett hinder för Christian. Han
smickrar, hotar. Partier uppkomma. Tvedrägten
begynner uppblossa. De andelige utsträcka girigt sina händer.
Men menighetens röst, kärleken till Sten Sture, hatet
mot Danmark och faran af ett uppskof segra öfver alla
betänkligheter. Han blir af ständerna bekräftad i egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
