Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne öfver riksföreståndaren Sten Sture den Äldre. Skrift, som vunnit stora priset i Svenska Akademien 1803 - Förra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappt är genom denna seger rikets bestånd
försäkradt, förr än riksföreståndaren använder alla sina
krafter att under en hvila, som det så väl behöfde, böta
dess sår och befordra dess välstånd. Han återtar de
fästen, som ännu voro oöfvervunna, stillar de inhemska
misshälligheter, hvilka, som hafvets vågor efter stormen,
ännu oroa landet, försonar sig med fiender *, belönar
vänner8. Glänsande voro hjeltens bedrifter; man
minnes dem ännu med beundran. Hans första handling som
regent är glömd, men den är helig; ty den gaf den
hungrige bröd och lärde den olycklige gråta tacksamhets
tårar. Folket klagade, ty det trycktes af brist, och hård
tid var öfver landet. Sten Sture skaffade ett öfverflöd,
som våra häfder ännu omtalaSå låter den Evige,
sedan han genom åskan och stormarna renat luften,
jorden hugnas af de välsignande sommarregn.
Lugnt är riket, —k men lugnets fiender skola i denna
stillhet finna så mycket bättre tillfälle att bereda nya
oredor. Nu först hinner Sten Sture att rätt öfverväga
svårigheterna vid sin regering. Han har afslagit en
fiendes anfall; men har den derföre upphört att vara farlig?
Och har han ej flera än den? Och ser han ej den
farligaste ligga dold inom fäderneslandets eget sköte? Vi
återkomma från bullersammare yttre faror, som fästat vår
uppmärksamhet, till detta inhemska onda, som, giftigt
in-mängdt i sjelfva statskroppen, skall förr eller sednare
förorsaka våldsamma ryckningar, om ej undergång.
* Med Erik Carlsson Väse, som ännu för Christian bar
vapen.
8 Axelssönerna, Erik och Ivar, fingo förläningar. Den
sistnämnde gjorde sedermera uppror mot Sten Sture.
’ Dalin, II Del. sid. 780.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
