Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne öfver riksföreståndaren Sten Sture den Äldre. Skrift, som vunnit stora priset i Svenska Akademien 1803 - Förra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Det var en tid, då Sverige inneslöt inom sina
skogar och klippor ett fritt och storsint slägte, naturens vilda,
kraftfulla söner. De regerades af ärftliga konungar.
Här-nader voro deras nöjen, svärdet deras egendom, och Odén
deras Gud. Vilden, naturens fosterbarn, bär ofta i sin
karakter detta uttryck af enkel storhet; men odlingens
första gnista tänder hos honom en brand af stridande
krafter. Han rifver sig lös ifrån den hulda hand, af
hvilken han leddes, eger ej styrka nog att fästa sig vid det
stöd, som af det nya ljuset honom visas, och faller i djupet.
Barbariet är mensklighetens första steg.
Denna epok, som man med skäl skulle kunna
utsätta för Svenska folket vid christna religionens införande,
var här åtföljd af de vigtigaste förändringar: rikets
omskapning till valrike, födsel och näring för olyckor och
brott; ståndens skarpare skilnad; enskilda slägters farliga
makt; rådet medlare mellan konung och folk; böndernas
uteslutande från lagstiftningen; adelns oinskränkta makt
öfver sina underhafvande; fåväldets höjd och
konungamaktens minskning.
Med religions-förändringen var en annan förändring
omedelbarligen förknippad. Ett frö är kastadt i mörkrets
sköte; uppväxt under barbariet, fostradt af
vidskepelsen, visar det för det uppgående ljuset ett ofantligt träd
med vidunderliga frukter. Roms välde, det grymmaste
af alla, emedan det från himlen sträckte bojorna åt
menniskan, det förfärligaste af alla, emedan det regerade
öfver samveten, hade växt till en förundransvärd styrka i
Sverige. Yi se dess tjenare lösslitna från statens, snart
från alla menskliga förbindelser; utarmade landskap sucka
under tyngden af deras rikedomar och förtryck; andeliga
sysslor, besatta ur de ädlaste slägter, förena adelns in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
