Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne öfver riksföreståndaren Sten Sture den Äldre. Skrift, som vunnit stora priset i Svenska Akademien 1803 - Sednare delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
frihet då han vill bemedla den, blir förklarad för rikets
fiende och förklarar fäderneslandet krig. Sten Sture
vände nu mot honom den makt, för hvilken Danmark
hade skolat frukta, inspärrar genom Svante Sture
Bork-holm och eröfrar med sina tappra höfdingars bistånd hans
fästen Raseborg, Nyköping, Stegeborg och Kalmar. Ivar
undslipper med möda till Gottland, lemnade af hämnd
denna ö till Danmarks konung, som lät honom dö i sina
länder, tryckt af fattigdom och förakt. Så slöts detta
uppror. Skymta ej ofta vid de ljusaste utsigter hemliga
föreställningar i sinnet, som oroa och båda olycka? Anade
det Sten Sture, att han skulle upplefva den tid, då en
mäktig faktion skulle träda i den ensamma rebellens ställe,
för att förklara honom sjelf för fäderneslandets fiende
och på honom söka utföra den dom, efter hvilken han nu
straffade Ivar?
Med Sten Sture hade konung Johan haft ett
sammanträde, som blott lät honom erfara klokhetens seger
öfver sveket, då stormen från Ryska sidan bröt ut. Med
otalig makt öfversvämmade barbarerna detta och följande
åren Finlands olyckliga landskaper, och utmärkte sitt tåg
med ett raseri utan like. Knut Posse försvarade sig
tappert mot den ofantliga mängden, men hvar ny seger
var en ny förlust. — Riksföreståndaren kommer sjelf
öfver med troppar ,0. Här, under det hans öga irrar kring
dessa fält, nu rysliga ödemarker, der bland mördade
likars kroppar och rykande ruiner af förstörda byar
blodiga menniskohamnar vandra omkring utan tak, utan bröd,
i en vidrig årstid; här, under det hans tårar falla på denna
olyckliga jord, under det hans hjerta skyr all mennisko-
w Om hösten 1488.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
