Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne öfver riksföreståndaren Sten Sture den Äldre. Skrift, som vunnit stora priset i Svenska Akademien 1803 - Sednare delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
tröst och bäfvande begär den från himlen; här — träffar
hans hufvud den allena saliggörande kyrkans förbannelse.
Härjadt var hans land af fiendernas händer,
sönderslitet af inhemsk split. Omgifven var han af ovänner, af
vänner farligare än fiender, och hans namn var
förbannadt i christenheten. — Milda mensklighetens skyddsande,
o hopp, kom och gjut din tröst i hans hjerta, ack alltför
djupt såradt af så grymma prof! Bibehåll honom åt
Sverige! Eller hvi skaptes han ej hård, kall, blott känslofull
för äran, som endast ser sig sjelf och på en verlds ruiner
bygger sitt fäste? Se blomman längtande öppna sitt sköte
mot den eviga solen och dricka dess ljus. En giftig flägt
spelar i nejden, tränger tyst i dess ådror, och hon
sänker sitt hufvud, ännu obruten af stormen. Så har ödet
för ett ömt och lifligt sinne stundom ett gift, som är
farligare än dess stormar, emedan det väpnar själens ädlaste
krafter emot henne sjelf. — Men hvad? Är det svaghet,
hopplöshet hos Sten Sture, om vi skulle se honom för
ett ögonblick öfverlemna fäderneslandet åt sitt öde? Är
det ej snarare det största prof på hans vishet och mod?
Gifves det ej för statskroppen, som för menniskans,
ögonblick af sjukdom och strid, då läkarens omsorg är
onyttig, då han måste öfverlemna naturen åt dess egen styrka?
Sten Sture vågar detta farliga försök, ty han kände det
folk, för hvilket han lefde, och han kände det nog för
att ej förtvifla om dess räddning. Här fattades ej krafter,
men enighet, men sansning. Att lära nationen inse sin
våda var att rädda den. Dertill fordrades ett afgörande,
hjeltemodigt steg, och Sten Sture gick att göra det.
Inför rikets i Telje samlade ständer återlemnade Sten
Sture den värdighet, hvarmed deras förtroende honom
hedrat, och som han ärofullt innehaft i tjuge år, och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
