Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfver Einar Tambarskälfver, hållet inför Götiska Förbundet den 5 Mars 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
skickade funno den gamle konungen på fältet midt ibland
sina skördemän, från hvilka han blott åtskildes genom sin
staf, prydd med silfverknapp på ändan. Ty han var både
god husbonde och höfding, säger sagan, och den visaste
man i Norrige. Den gamle höfdingen skakade på
hufvudet åt sin ärelystne fostersons förslag. Men då han från
barndomen känt hans storsinta själ, sade han sig väl se,
att det här vore fåfängt att afråda. Han lofvade sitt
biträde, men bad honom betänka Olof Tryggvasons öde.
Den gamles aning blef genom följden alltför väl besannad.
Emellertid strömmade folket och höfdingarne till den
nya ättlingen af en älskad konungastam. Einar
Tambar-skälfver och hans svåger Sven Jarl, Erik Jarls bror,
försökte väl att göra motstånd, men blefvo slagna och tvungna
att taga sin tillflykt till Sverige.
Sverige var under den fredälskande Olof Skötkonungs
regering en fristad för Norrska och Danska män, som
hvälfningarne i deras fädernesland hade gjort flyktiga.
Gästfrihet låg i tidens seder. Det var ej lagen — den
fanns ej — det var husfadrens arm, som skyddade
hyddan. Inom den var han monark; och främlingen, då han
trädde inom hans dörr, gaf med detsamma tillkänna, att
han trädde under hans beskydd. Men för en konung
ansågs det anständigt att vara gästfri på ett konungsligt sätt,
och tidens sagor äro fulla af exempel på konungar, som
tillbjudit förnäma flyktingar att som län emottaga en del af
sitt rike och der stanna qvar så länge dem godt syntes.
Så behandlade konung Olof Sven Jarl, så bemötte han Einar
Tambarskälfver. Här förblef Einar till konungens död. Då
gjorde han den Norrska konungen anbud om förlikning,
hvilket blef emottaget. Han drog åter till Trondhem,
be-E. G. Geijer» Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 2 Band. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
