Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfver Einar Tambarskälfver, hållet inför Götiska Förbundet den 5 Mars 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
satt sina egna jordagods och, ehuru utan län och titlar,
lefde ståtligare, säger sagan, än någon af konungens
höfdingar.
Emellertid nalkades för Olof den Helige den tidpunkt,
som skulle besanna hans fosterfaders varning. Han hade,
likt Olof Tryggvason, velat bryta de Norrskes
sjelfsvål-diga frihet under lagen af sin vilja; han hade predikat
christendomen med mord och brand. Oaktadt den
beundran hans verkligen stora egenskaper ännu väckte hos
folket, var dock dess kärlek borta, och höfdingarne
hatade honom och hans makt. I en sådan sakernas
ställning gjorde Knut den Store, sedan han till Danmark, sitt
fädernerike, genom eröfring’ lagt hela England, anspråk
på Norrige efter sin fader konung Sven. Emot denna
hotande fara förband sig Olof med Svenska konungen
Anund Jakob. Deras flotta hade i början några
fördelar emot Knut. Men de Svenske ledsnade vid kriget
och drogo utan sin konungs tillstånd hem, så att han sjelf
var nödsakad att följa dem. Olof blef således ensam och
fann snart, att han ej ens kunde räkna på sitt eget folk.
Höfdingarne förklarade sig antingen uppenbart för Knut,
eller suto åtminstone stilla, obekymrade om konungens fara.
Ibland dessa sednares antal var Einar Tambarskälfver. Hvad
ej begäret efter ombyte förmådde hos folket, verkade
Knuts penningar. Han underlade sig hela landet.
Femton år efter sedan konung Olof som främling
ankrade vid Norriges kust, för att underlägga sig sina
fäders rike, drog han åter derifrån flyktig öfver fjällen in
i Jämtlands obanade skogar, följd af hustru och barn samt
några få vänner, som i olyckan blifvit honom trogna; och
Håkan Jarl, hvilken han hade skänkt lifvet mot ed att
aldrig mer eftersträfva den makt, som han afsagt sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
