Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personalier öfver brukspatronen Bengt Gustaf Geijer i Ransäters kyrka den 20 Februari 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stark och ståndaktig karakter, å andra, så lyckligt bilagd
genom den innerligaste barnsliga tillgifvenhet som här;
och den dyraste af de välsignelser, hvilka den saligen
aflidne skördat, var den, som åldriga föräldrar, mätta af
lefvande, utsade öfver hans redan grånande hjessa. Det
är någonting heligt i en sådan välsignelse, och som gifver
behag för Gud och menniskor.
Också njöt aldrig någon man, hvars verkningskrets
ej var mera vidsträckt och hvars tysta lif förflöt inom
fädernebygder, en allmännare aktning. Hans värma för
allmänt bästa, hans nit för allt godt och nyttigt, hans
hjelp-samhet i råd och dåd, hans hjertliga, värdiga uppförande
samlade kring honom en mängd vänner. Hans vänskap
var fast och hans tacksamhet för välgerningar outsläcklig.
Hans väsende andades en så ren välvilja, att den öppnade
hjertan. — Från enskildt förtroende steg han till allmänt.
Hvilken verksam del han tagit i denna församlings
angelägenheter, känna alla dess medlemmar så mycket bättre
som det svårligen finns en enda, af hvilken han ej är
saknad. Till hela sin landsorts nytta medverkade han
nitiskt såsom medlem af Wermlands kongl,
hushållningssällskap; enskildt ännu mera såsom en lycklig odlare och
en insigtsfull hushållare; mest genom efterdömen af en
medborgare utan tadel. Till allmänna och rikets tjenst
rörande förtroenden kallades han af länets höfdingar ofta,
i sednare tider kanske oftare än hans år och krafter
meel-gåfvo. Han uppfylde dem alltid såsom en rättskaffens
man och såsom menniskovän.
De förskräckliga hvälfningar, som i sednast förflutna
tider till den grad skakat vår verldsdel, att svårligen så
bortgömd koja inom dess område finnes, der de ej låtit
känna sig i sina verkningar, sträckte äfven, genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
