Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personalier öfver brukspatronen Bengt Gustaf Geijer i Ransäters kyrka den 20 Februari 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-62
förstörelse de medförde för handel och näringar, sitt
inflytande till hans stilla hydda. Brukshandteringen hade
från en af de fördelaktigaste näringar blifvit den
ofördelaktigaste. Han bar de sednare årens bekymmer med
ståndaktighet, mod och hopp. Ingenting var hos honom så
lifligt som den innerligaste förtröstan till Försynen. Han
skulle med rördt hjerta hafva kunnat tacka Gud,
knäfallande på ruinerna af hela sin jordiska lycka, och erfor,
då han med det ömmaste sinne var tålig i alla skiften, att
dens utsigt ej kan mörkna, som bär sin himmel inom sig.
Han hoppades lyckligare tider för menskligheten, för sitt
fädernesland. Han såg dem till en del uppgå. Hans helsa
och krafter syntes lofva honom att upplefva dem, och
han anade redan en lycklig ålderdoms lugn i skötet af
maka, barn, vänner, af hvilka han var tillbedd. Lugnet
blef honom beskärdt — det eviga, saliga, som aldrig stores
af tidens stormar. Söndagen den 23 Januari, då han
uppstod för att bereda sig till att, efter sin ständiga plägsed,
besöka Guds hus, öfverfölls han af en häftig hufvudvärk,
och träffades vid middagstiden af ett invärtes slag, som
genast sänkte honom i en dvala, hvarur han ej mer
uppvaknade. Han uppgaf stilla sin anda den påföljande 26:te
kl. \ I om aftonen, begråten af en öm maka, af sex barn,
af syskon, slägtingar, vänner, af lyckliggjorda
underhaf-vande, af de nödlidande, hvars far han var, af alla som
kände honom och veta värdera dygden.
Sådan var — här framstäld i svag teckning — den
man, hvars stoft vi nu öfverlemna åt den sista hvilan.
Hvad var han? — En redlig man, prydd med alla
medborgerliga dygder. Det är sällsynt. — En lycklig man.
Det är sällsyntare. Jag menar ej den lycka, som verlden
så ofta ger och återtager. Han hade af dess förmåner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
