Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning öfver Erik Sjöberg (Vitalis). Företal till hans Samlade Dikter, utgifna år 1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-87
ett enkelt och värdigt tal tolkade allt hvad en blick på
denna graf innebar lärorikt och rörande.
Vitalis — med detta namn, som ej med honom
dött, vilje vi fortfara att nämna honom — var till växten
lång, smal och mager, och hade någonting eget, i första
ögonblicket frånstötande, i sitt väsende, men som, lifvadt
till löje, harm eller ädelt allvar, behagade och fängslade
utan att förlora något af sin originalitet. Kindens
stundom skarpa rodnad röjde den lungsigtige. I all yttre
verk och gerning var han egentligen tafatt. Det sträckte
sig till hans rörelser, till hans gång, som, häftig med
slängande armar, redan gjorde honom till ett föremål för
uppmärksamhet. Sällan hade en stark och eldig själ fått
en bräckligare hydda. Icke dess mindre, eller kanske
just derföre, behandlade han den egenmäktigt och hårdt
såsom ett blott redskap för sin vilja. I vinter och köld
såg man honom merendels utan öfverråck, kanhända lika
mycket af nödvändighet som föresats. Sträng mot sig
sjelf, var han det äfven mot andra och helt och hållet
utan hvad man kallar konsiderationer. Hvad han fann
löjligt och tadelvärdt gisslade han, äfven offentligen, till
och med hos sina bästa vänner, och detta var honom så
naturligt, att han kunde förundra sig öfver att det blef
ämne för förundran, och efteråt som förut bemötte de
förolämpade såsom om ingenting passerat. Det var en
verklig oskuld i hans fiendskap, ej bemängd med en enda
droppa hat, och den någon gång cyniska penseln har väl
aldrig blifvit förd af en renare hand. Särdeles ömtålig
var han i fråga om förbindelser, och den, som dermed
äfven i bästa afsigt ville tämja honom, var ej säker, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
