Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid jubelfesten till den store Gustaf Adolfs minne den 6 November 1832 i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-100
löjen, ord, och en lärdom, som läste sin olycka i
stjernorna. En själ i uppror och ett land i uppror: se der
Erik XIV och Sverige i hans dagar! Det var den sorg,
med hvilken den store Gustaf nedsteg i grafven.
En annan farhåga utgjorde äfven hans lifliga
bekymmer. Han synes ha fruktat för en i framtiden
återvändande union med Danmark, gynnad af de stores intressen,
under förutsedda inhemska oroligheter. Att varna mot
denna fara, å nyo väckt genom Danmarks upptagande af
Svenska riksvapnet i Gustafs sednare år, hvarom sedan
blodiga krig fördes, grep han i sin höga ålder äfven till
pennan Ett fullkomligen trovärdigt vittne intygar, att
den lilla, sällsynta, på rim författade boken, som kallas:
Sanfärdige svar på någre stycken i then Danske Crönicke,
är, såsom detta vittne, hans egen sekreterare, säger: »mest
af konungens egen mun diktad och ihopsatt». Skriften
jäfvar ej detta intyg för hvar och en som känner
Gustaf ur hans regerings handlingar; ty han talar sjelf i de
flesta, ehuru han ej var lärd såsom sina söner.
Sjelfbe-römmet kan vara af en annan hand, om ej af hans egen.
Ty han kände väl sitt värde liksom sina brister (huru
rörande erkänner han ej dessa i sitt sista, odödliga tal
till Sveriges ständer!), och han var rättvist öm om sitt
namn hos efterverlden. Men hvilken ståndaktighet och
förtröstan lefde i hans innersta äfven under dessa sista
sorger, derom må äfven den uppmaning vittna, som slutar
den nämnda skriften, i följande rim, hvilka vår bildade
tid må uthärda att höra. Så qväder den gamle konungen:
"Du Svensk, haf stadigt din tröst till Gud
Och vandra allt efter hans vilja och bud,
Innerliga honom åkalla I–
När du man så vill stadig blifva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
