Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid jubelfesten till den store Gustaf Adolfs minne den 6 November 1832 i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-105
lar våra hjeltestoder såsom Memnons skola klinga, — och
kanske uppgår den ej. De stora gerningarne pläga sjelfva
prägla de evärdliga orden, hvarmed de gå till
efterverlden; åtminstone smältes dessas ljudande metall bäst i
samma värma, som alstrat de förra; och i vår kom för
mycket af den krigiska eld, som förhärjar jorden och
slocknar. Men deröfver har skickeisen, ej våra
önskningar, herrskat; och med rörelse, vördnad och tacksamhet
se vi tillbaka på en tid, som midt under vapnens brak
grundade allt det ädlaste, som ännu finns af Svensk
odling. Förgät det ej, du Svenska ungdom, ej heller den
enda tacksamhet, som deremot kan svara! Du känner hvad
en faders, en moders heliga kärlek är, och den enda lön
den äskar. Fäderneslandet har ock sin kärlek, ej mindre
helig än faders och moders. Den omfattar oss i fädernas
välgerningar mot slägter, som de ej skulle se, men
hvilkas välgång fröjdade hjertan, som långt för detta upphört
att klappa. Vår tacksägelse når dem ej. Men finnes en
känsla, som genomtränger sjelfva förgängelsens förlåt,
emedan hon rör det eviga i menniskan, så är det den
tacksamhet, som talar i viljans renhet och dess frukt genom
uppfylda pligter, — det gemensamma offret mot den högsta
välgöraren och alla dem, i hvilka strålarna af hans
godhet utgå, lefva och lifva. Och med hvilken ädlare tanke
kunne vi väl se tillbaka på det ädlaste lif, som helgades
åt sitt upphof och dit återvände, ännu följdt af millioners
vördnad och välsignelser?
Jag har talat om det inre tillståndet vid början af
Gustaf Adolfs regering. Detta var visserligen
tillräck-ligen nödstäldt, och vid granskning af de enskilda dragen
i de följande årens handlingar tycker man sig se en nöd
och oordning, som aldrig vill sluta; under det lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
