Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid jubelfesten till den store Gustaf Adolfs minne den 6 November 1832 i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-110
att den åter erkände ett råd, en nationell senat, äre vi
långt ifrån att klandra Rådets förkastliga anspråk,
liksom adelns öfvermakt, brådväxte sedermera under
förmyndarestyrelsen och fortsatta krig. Men för det
närvarande helsades denna senat af nationen såsom ett
tecken till återvändande enighet och ordning. Folket
undanbad sig det omedelbara, oroliga, ständiga deltagandet i
riksstyrelsen. Carl hade framgått under en idkelig
riksdagsbetäckning såsom med sin lifvakt. Ständerna anhöllo
nu att ej för ofta dermed besväras. I författningen lät
deremot Sveriges störste konung inskränkningar sig
behaga, som hans företrädare ej afvetat. Men också hvilket
förtroende njöt han ej!" Det var en verkligt liberal tid.
— Ädla ord, du har ock haft en betydelse!
Vi ha ej talat om Gustaf Adolfs krig, ej derom,
att han var skapare i krigskonsten, ej derom, att han
gjorde Svenska hären, för sin tid, till den första i
verlden Vi ha ej talat om hvad verlden vet, för att fästa
våra blickar på hvad vi veta bättre än verlden: hvad han
var för oss, för fäderneslandet. Lärare och lärjungar vid
denna högskola, hvars andre och verklige stiftare han är
genom gåfvan af de Gustavianska arfvegodsen, stå vi till
honom i ännu närmare förbindelser, och det är bland oss
som Carl Johan genom sin Son i dag åt honom helgar
en ny minnesvård". Men det är med ögat på Gustaf
Adolfs krig som vi vilje tala om Gustaf Adolfs gåfva,
den största och ädlaste, som någon Svensk konung gjort.
Ty om det företrädesvis nyttiga är det, som fyller
ögonblickets starkaste fordringar, hvilka anses väl och äro mer
befallande än vapnens? Och Sverige och dess konung
kände det nog på denna tid. De stodo tillräckligt
bjudande för honom dessa behof, som ville förvandlas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
