- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Andra bandet /
119

Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid jubelfesten till den store Gustaf Adolfs minne den 6 November 1832 i Upsala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-119

döden; ej denna hjelte, som — till sitt missnöje — säg
det hänryckta folket för sig knäböja då han tågade till
Saxens räddning och sin egen död, den han tyckes anat
redan ifrån första ögonblicket af denna strid. »Eder
anbefaller jag» — sade han åt Svenska rådet, då det
slutligen enstämmigt röstat för det Tyska kriget — »eder
anbefaller jag detta verk, att J sjelfve eller edra barn
derpå måge se en god utgång, hvilken Gud förläne. Jag
ser mig ingen rolighet mer hafva att förvänta förr än’ den
eviga roligheten». — Ofta har han sagt, att han önskade
få do för denna sakUppfyllelsen af aningen träder,
genom tidernas afstånd, i detta ögonblick med outplånadt
blod för vår själ.

Det var för tvåhundrade år tillbaka, på denna dag
och nästan på denna stund, som den döende Gustaf
Adolf midt ibland fienderna i famnen af en page, en
adertonårig, äfven till döden sårad yngling, hvars svaga
kraft ej förmådde uppehålla de armar, som emot honom
sträcktes, på Lützens slagfält drog den sista suck,
hvarmed hans stora själ flydde jorden ,a.

Tvåhundrade år! De väga tungt i minnets vågskål.
Hvad ligger ej för oss inom denna tidrymd! Hvad voro
vi? Hvad äro vi? Alltför skiljaktiga — jag fruktar, ej
blott i makt — från våra fäder af dessa dagar. Men
äfven rådet för vår framtid vilje vi taga af honom, hvars
minne är vårt dyrbaraste arf. Axel Oxenstjerna
plägade i Svenska rådet yttra såsom Gustaf Adolfs egen
tanka: att endast tvänne sätt för Svenskarne funnos att
blifva starke och trygge; de borde endera, sedan de en
gång gått öfver Östersjön, sluta med herraväldet öfver
detta haf genom besittningen af alla dessa kustländer, eller
ock — lemna allt, hålla en stark flotta, lägga sig inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:58:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free