Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid jubelfesten till den store Gustaf Adolfs minne den 6 November 1832 i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Svenska klippor och skär och lefva i landet sins emellan
enige, »då ingen skall dem lätteligen med fördel antasta»48.
Det första är förbi; det andra återstår. Ibland
ramlande välden, vida större än vårt någon gång var, i en
till sina grundvalar skakad verld har den Försyn, som
vakar öfver folkslagens öden, bevisat detta gamla, nu på
Gud och sig sjelft återkastade rike välgerningar, som hos
oss borde göra tacksamheten till en rot för alla dygder;
liksom samtidens varnande exempel och forntidens röst till
oss ropa: enighet är kraft. För att betänka detta har
Svensken funnit en broder i det gamla hemmet. En
förening — lyckligare knuten än de fordna — af tvänne
folk, inom samma hemland alltför länge skilda, är den
yngsta stora hågkomst, som på denna dag helsar de gamla
ärorika minnen50. Dess frukters mognad må, liksom all
annan i Norden, vara sen. De skola en gång af tacksamma
slägter välsignas tillika med namnet af deras upphofsman,
och en förening af sinnen och hjertan blifva den framtids
lycka, hvars skönaste bild vi här se — i Oscar och
hans Söner, omgifna af Sveriges ungdom, deras samtid och
vår efterverld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
