Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-134
Ludvig XIII» tjenst, hvars relation finnes i Richelieu’s Memoirer,
säg sjelf konungen fä det nämnda skottet genom ryggen och falla
af hästen, men kunde genom hvimlet af fienderna ej framtränga till
honom. Han träffade Kreilsheim, konungens marskalk eller
hofmästare, berättade honom hvad han sett, och bägge förde
underrättelsen till hertig Bernhard af Weimar, hvilken äter hviskade
tidningen i örat på general Kniphausen, som anförde reserven. Han
rådde till återtåg; men Bernhard kommenderade till anfall och
förde hären — för hvilken konungens kringlöpande blodiga häst var
första tecknet af olyckan — till segern. — Att hertig Frans
Albrecht af Sachsen-Lauenburg skulle varit konungens baneman, höres
ej af genast efter händelsen. Sednare spridde sig detta rykte och
fann tro i Svenska arméen, hvilken hertigen kort derefter lemnade.
Det blef genom Puffendorff upptaget i Svenska historien. Ett
förment vittne har blifvit åberopadt, en Hans von Ilastendorf,
enligt uppgift konungens lifgardist, som skall sett hertigen aflossa
skottet mot konungen. Hans berättelse, som man träffar i flera
samlingar, vederlägger sig sjelf redan derigenom, att författaren säger
sig varit på temligen långt afstånd och nyss mistat benet genom en
kanonkula. Uppgiften kan blott anses såsom ett uttryck af det
nämnda soldat-ryktet i Svenska arméen. Det afgörande beviset emot
beskyllningen är, att Bernhard af Weimar förblef i vänskapligt
förhållande till Frans Albrecht. Både denna och andra berättelser
om lönnmord, föröfvadt på konungen midt i en brinnande slagtning,
kunna således tryggt förvisas bland antalet af fabler. — Enligt flera
sammanträffande berättelser var en page den enda af konungens
följeslagare, som blef vittne t i IJ hans död. Hans namn var
Leubelfing. Han dog af sina sår på femte dagen efter slaget, och den
korta underrättelse, som han lemnade, blef meddelad åt hans far,
stads-öfversten i Nürnberg baron von Leubelfing, och af honom
uppskrifven, samt förvarad i familjen, tills Murr lät trycka den i
sina Beyträge zur Gesch. des 30-jährigen Kriegs. Den bestyrker på
det hela hvad vi anfört. Gustaf Adolf stupade kl. 12, andra säga
kl. 2 på dagen, 37 år, 11 månader gammal. Kroppen blef funnen
om aftonen och förd till den närbelägna byn Meuchen, och der
öppnad i kyrkan. Derifrån bragtes liket i ett annat hus och lades på
ett bord, som än finnes; hvarefter det fördes till Weissenfels. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
