Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-133
45 Oxenstjerna skrifver 8 dagar efter slaget vid Lützen till
Svenska rådet, ntt han redan länge fruktat den inträffade olyckan
och bedt kungen ej sä utsätta sin person; men att Gud hade gifvit
denne furste ett mod, — som lät honom förakta de största faror;
hvarföre det endast höfves att tala om konungens död till hans
berömmelse.
48 "Såsom han sjelf ofta önskade, nemligen att han för Guds
ord måtte i marken dö". G. A.s personalier.
47 Af alla berättelser om händelsen, som jag haft tillfälle
jemföra, är den Vittorio Siri ger i sina Memoirer (efter hertig
Bernhards af Weimar rapport till konung Ludvig XIII af Frankrike)
den utförligaste och mest sammanhängande. (Man finner den jemte
flera andra hos Förster, Wallensteins Brie[e, Il Th. s. 336.)
Konungen hade i spetsen för Smålands kavalleri satt öfver dikena vid
vägen och återtagit ett redan en gång vunnet och förloradt kejserligt
batteri, samt tog af sig hatten, tackade Gud för denna framgång,
då tvänne fiendtliga kuirassier-regementer framryckte och gjorde ett
nvtt anfall, hvarvid konungen lossade sina pistoler emot de närmaste
och kom midt in ibland fienderna. Hans häst blef skjuten genom
halsen och han sjelf i venstra armen. Hertig Frans af
Lauen-burg sökte uppehålla honom på hästen och föra honom ur striden,
då en öfverste-löjtnant Falkenberg, kejserlig kavalleri-officer,
hvilken man ej igenkände för fiende, sprängde fram och sköt konungen
genom ryggen, så att han störtade af hästen, hvarpå hertigens
rid-knekt genomstack Falkenberg med sin värja. Att hertigen i detta
ögonblick lemnat konungen, är den förebråelse man kan göra honom,
i fall han ej dertill blifvit tvungen. Ty nu voro alla Gustaf
Adolfs följeslagare fallna eller flyktade, utom en Tysk page, som
sökte förgäfves hjelpa honom upp från marken och på sin häst.
Under detta fruktlösa bemödande kommo tre kejserliga ryttare och
frågade, hvem den sårade vore. Då pågen ej ville säga det, utan
svarade, att det vore en officer, gåfvo de pågen två värjstyng och
ett pistolskott, hvaraf han störtade till jorden, plundrade honom och
togo hans häst. En af dem har derpå, utan att känna konungen,
gifvit honom dödsskottet med en pistol genom tinningen, stötte
honom flera gånger med värjan och plundrade honom med de andras
tillhjelp inpå bara kroppen. — Truchsess, en Tysk adelsman i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
